Nu mina goda läsare blir det ett inlägg om fotboll och som jag förstår skriker ni alla av glädje. För att göra en tråkig histora kort kan jag säga att jag spelade först en träningsmatch på lördagen tillsammans med A-laget mot IFK Oskarshamn. Fick spela hela matchen som bara blev 80 minuter lång och inte 90 så som vanliga matcher brukar. Anledningen till denna kortare matchtid låg i att Oskarshamnspelarna kände sig trötta i halvtid och kom med ett förslag om att andra halvlek bara skulle vara 35 minuter och vi gick med på det. Kan tilläggas att matchen spelade klockan tre på eftermiddagen med en glad sol som försökte steka huvet av en. Nu när alla vet när jag spelade och vilket väder det var ska ni även få reda på var matchen spelade (intressant eller hur?) den spelades naturligtvis på Traume IP. Hur gick det då för lilla mig under matchen kanske någon osjälvisk person frågar sig och då kan jag säga att det gick helt skapligt, spelade ytteback i första halvlek för att sedan kliva upp på mittältet i andra halvlek där jag den sista kvarten i stort sett blev nersparkad varje gång jag fick bollen, inte så roligt kanske men men jag överlevde med alla fyra ben intakta. Vad fick jag då ut av denna match i solen? Vätskebrist, hunger, en stel vad och ett skrapsår på vänstra höften som varar. Just det, vi vann matchen med 2-1 för den som överhuvud taget bryr sig ett dugg.
Efter denna lilla misshandel med efterföljande dusch cyklade jag ut till Muffin på mitt vrålåk till cykel. Hos den stollen gjordre vi inte så mycket, blev lite blöta i hans pool för att sedan sitta på terassen o bara snacka skit o gotta oss. Frida tittade även in en sväng med sina, enligt henne, sönderbrända ben, jag o Manfred fick aldrig tillfälle att kontrollera den saken. Efter att Frida åkt iväg med sin volvo och Manfred med familj fått lite mat i kistan så cyklade jag och Manfred iväg o spelade minigolf och inte för att skryta så vann jag med ca tio slag. Lödrag slut
Nej vänta nu ljög jag ju faktiskt jag cyklade hem o skrev ett mongo sms till Emma Nu var det slut på riktigt med lördagen.

Söndag
:Vaknar kvart i sju av att väckarklockan som faktiskt är min mobil för ett herrans liv detta på grund av att jag ska stiga upp och masa mig iväg till hamnterminalen för att chockerande nog åka med båten tillsammans med 13 andra fotbollsspelande tonåringar (kan ha varit fler av den sorten på båten men de är de enda jag känner till). Efter att ha ägnat största delen av båtresan till att se på "Van Wilder" tillsammans med Emil fick man placera sig i en minibuss istället för att sedan somna på en kudde som senare enligt en viss Emil hamnade på Emils axel vilket resulterade i att jag sov på hans axel, kan dock inte ha varit länge för när jag vaknade hade vi ännu inte kommit fram till Stockholm. Resten av resan gick sömnfritt och vi kom fram till planen utan att åka vilse en enda gång! Matchen då? Jo den var ganska bra, åtminstone från min partiska syn på det hela, Vallentuna (som var motståndarlaget för den som inte fatta det) fick ett rött kort efter fyra minuter efter att ha dragit ner Mavve i straffområdet, dessvärre missade Fillefjonkan straffen och Vallentuna kunde senare göra 1-0 på en hörna. Efter att vi släppt in målet börjar vi spela bättre och kvitterar strax efter att Mavve satt ett friläge. I slutet av första  halvlek gör Salle ett snyggt mål då han skruvar in bollen i vänstra krysset. Nu raskt vidare till andra halvlek där jag äntligen får bestiga planen. Efter att Vallentuna flyttat upp laget för att nå en kvittering så slår Salle (ständigt denna Salle o hans vänster) en boll ut mot min högerkant som jag på något märkligt sätt lyckas ta ner strax innanför straffområdet. Petar förbi en back och svänger lite turligt undan från nästa back innan jag på något märkligt sätt som endast Gud kan förstå lyckas få bollen att passera mellan målvakten och första stolpen och in i nätmaskorna från nästan ingen vinkel alls. Detta är ett citat från matchrapporten som Hasse har skrivit på våran hemsida: "71 min: Salle crossar bollen från vänster till höger till Johan A som med en kombination av vilja, skicklighet och lite tur tar sig fram längs kortlinjen och ur liten vinkel dunkar in bollen; 1-3."
En liten stund senare ökar Affe på våran ledning till 4-1 och vi behåller den ledningen tills matchens slut. Efter matchen blev det såklart lite hurrande innan det bar av till Nynäs där vi åt pizza eller kebab innan vi satte oss på båten för hemfärd.
När jag väl klivit i land på denna sidan Östersjön hoppar jag genast in i bilen där min mamma sitter o väntar för att köra mig till Fårösund eftersom  jag började jobba 0650 i morse, inte så roligt eftersom jag kom fram till Fårösund klockan tolv vilket resutlerade i ganska lite sömn.

Nej nu får det vara nog med detta bloggande för idag. Mest för att jag ska åka med bussen till, just precis, Fårösund

Hör o häpna (eller egentligen läser ni ju faktiskt) Johan "Mankinin" Ansin har gått o börjat jobba. Mannen fick jobb i närmast belägna butik, Bungehallen. Som ni säkert förstår var det med en stor nypa ironi och tjugo kilo sarkasm som jag skrev att det var närmaste burik eftersom det är 1..2..3......jättelångt till Fårösund där Bungehallen är belägen. Den person jag har att tacka för att jag fått jobb är min största storsyrra Ebba som la in ett gott ord för mig nämligen att jag spelar fotboll. Såklart är det tackvare chefen på bygget jag fick jobb ockås, hade inte funkat utan honom. Bossen som är en ex. domare och liknar allt man gör med saker som kan hända på en fotbollsplan heter Anders. Kan tillägga att jag riktigt hängt med på allt han försöker likna med frisparkar och offsider. Mysiga arbetstider har jag också, har än så länge bara börjat 6.50 på morgonen och som tidigast gått hem 13.20 och det har bara inträffat en gång.
Så det var en liten snabb förklaring om vad jobbet är eller oj glömde att säga vad jag gör på jobbet, jag sitter i kassan åtminstone är det tänkt att jag ska göra det men än så länge har jag ägnat nästan lika mycket tid åt att plocka fram varor vilket inte riktigt är min arbetsuppgift.
Nu bryskt vidare från jobbet till den irländska fyllan. Platsen för "fyllan" var b-planen på Traume IP och såklart befinner vi oss på en fotbollsträning. Fast det var ju inte så självklart för irlänsk fylla har inget med fotboll att göra utan snarare att göra med att Roger har en viss vilja att jävlas. Efter att till en början gjort vanliga övningar som lämpar sig för en fotbollsträning kommer vi fram till träningens höjdpunkt, irlänsk fylla! Denna faktiskt ganska vidriga upplevelse gick ut på att man skulle springa "idioten" (förutsätter att alla vet vad det är och jag syftar inte på Johan "Olsen brother" utan på tävlingen/leken) men istället för att bara vända när man kom fram till i vårat fall konan så skulle man ställa sig framåtböjd över konan och snurra tio var runt den. Blev lite extra jobbigt eftersom huvudet var tvunget att vara max 80cm från marlken vilket krävde att man böjde på knäna. Låter kanske inte så märkvärdigt svårt men om man gör rätt så blir man faktiskt grymt yr och sedan när man springer ser det ut som om man tömt halva lagret på systemet. Kan tillägga att mitt lag låg i ledningen när jag hade sprungit min vända (tre vändningar). Ytterligare en parantes kan vara tt jag mådde lite halvtaskigt resten av träningen.

Kom att tänka på att folk som läste början av detta inlägg kanske noterade att jag kallade mig själv Johan "Mankinin" Ansin och troligen undrar en del varför jag skrev "Mankinin" mellan mitt förnamn och mitt efternamn. Eller egentligen var det nog inte någon som undrade över varför jag gjorde det men jag förklarar ändå. Som födelsedagspresent från Johan "Olsen brother" Olsson och Manfred "Muffin" Bäckström fick jag helt enkelt en mankini. För den som undrar vad denna skapelse är för något kan jag hänvisa till filmen Borat som jag även fick av de ovan nämnda. Sen idén att skriva Johan "Mankinin" Ansin snodde jag från Muffin men den smällen tycker jag att han kan ta.

Över och ut i det blå

Jepp idag har jag fått ett återfall av mitt beroende och det kändes helt kanon. Min drog är ändå inte så farlig det är bara om man använder den fel eller överdoserar som det kan bli mindre bra, drogen är såklart träning för den som inte fattade det. Var ute o sprang idag för första gången på tio dagar, kroppen kändes grymt bra även om det var ett tag sedan jag tränade sist, sju kilometer fick det bli vilket innebär Stenkumla kyrka och tillbaka. övrig jag har gjort idag innan jag sprang var att glassa på Tofta i fem timmar, grymt skönt och nu på kvällen grillade jag med familjen och fick spö i kubb.

Så nu när jag har berättat min dag för alla er som ögnarigenom denna blogg i ren tristess så kommer jag skriva ltie om en dryg lite fundering om rutiner eller vardagliga händelser kanske man ska kalla det, gör som du vill.
Kan börja med att gå i skolan vilket man gör ganska mycket under året och man bara längtar till lov o andra ledigheter. Men vad gör man egentligen av sin lediga tid? Vissa gör kanske lite nytta medan andra sover bort de mesta av dagarna och den tid de inte sover ligger de o slöar i någon buske eller liknande (jag hör till den senare katigorin). Så när allt kommer omkring är det ganska bra att gå i skolan för många, inte bara det faktum att man på någon vänster lyckas lära sig saker utan att man helt enkelt gör något av sitt liv, träffar människor. Mitt nästa exempel
är all tid jag lägger ner på fotbollen. Jag har märkt att nu när jag inte har haft några gemensamma träningar med laget att jag bara är hemma o degar den tid som jag annars brukade vara ute o svettas och annat trevligt, jag behöver fasta tider då jag har saker jag ska göra, tråkiga som roliga för då gör jag åtminstone något och det finsn säkert många andra som kan känna igen sig i min soffliggar stil, tror den är ganska vanlig bland männskliga varelser i min ålder.
Nu mitt sista exempel som inte riktigt liknar mina tidigare exempel. Sen en tid tillbaka har jag och en person skickat mail till varandra, har fått ett mail per dag och har då haft som en liten rutin att skicka svar till den personen på kvällen men idag sket sig alltihopa, jag hade inte fått något mail att svara på. Har egentligen inte tänkt på att denna lilla händelse har påverkat mig speciellt mycket men nu när jag inte hade något mail att svara på blev jag helt ställd: Vad gör jag nu? Seriöst skriva svaret tar kanske max tio minuter men ändå kände jag att jag verkligen behöver skicka ett svar varje dag utan att egentligen skriva något viktigt utan snarare bar aför skrivandets skull. Vem vet jag kanske har börjat gilla personen jag mailar med, kanske därför jag känner mig så tom utan att få skicka något mail...

Eftersom jag inte har skrivit på några dagar nu så får jag klämma fram några rader idag. Kan ju börja med att säga att det inte hänt speciellt mycket sedan sist jag skrev men en dukig sak har hänt iaf, jag har fyllt arton! Det är inte illa för en liten pryl som jag att vara så pass gammal, jag är ju faktiskt bara 1.80 lång (vad nu det har med något att göra). Firandet blev stillsamt men ändå kul tack vare besöket på kvällen då man fick umgås med några trevliga typer i sitt eget hus. Spelade kubb gjorde vi och xbox också för den delen samtidigt som vi drack upp folkölen jag köpt utan att ens behöva visa leg, lite surt eftersom annars kunde jag ju bett morsan köpa ölen någon dag innan.

Detta var allt för mig denna gång

Shit måste be om ursäkt för det enorma misstaget med mitt förra inlägg. Skrev i slutet att det bara var fyra dagar kvar tills det att jag var arton men nu blev det faktiskt ljug eftersom jag la upp inlägget en sekund för tidigt, jag som trodde klockan var ett eller något men icke 23;59;59 var det så det var ju faktiskt fyra dagar och en sekund tills det att jag blir arton men de flesta som läst det inlägget läste det nog efter tolvslaget.

Man kan lära sig mycket när man är ute o cyklar i natten. Bland annat att det finns vägbomar vid campingen vid kneippbyn som man lätt kan cykla in i om inte någon informerat en om att de befinner sig där, medan man ändå är vid en camping kan man få lust att flytta på en husvagn medan någon ligger o sover inuti den (inte testat men verkar kul), risken att cykla in i lyktstolpar är överhängande, skogen ser annorlunda ut än man mins den, det finns sjuka hål i vägen i skogen som man inte ser om man inte har lyse dessutom kan jag tillägga att det är ganska kallt att cykla från Vibble till Träkumla klockan två på natten klädd i kortbrallor. (All erfarenhet ovan hämtades utan alkohol i blodet bara ett öppet sinne).

Det där var då hemfärden från Manfred i en något förkortad version. Hos Manfred, som jag var hos i tisdag, kan man lyssna på hans väldigt intressanta föräldrar som bland annat tycker det är tidigt för molnen att komma fram klockan åtta på kvällen. (finns det någon spciell tidpunkt för molnen att komma fram?) Annars kan man släpa med sig Manfred till nygårds o spela golf och vinna med sexton slag. Som en liten hemlighet kan jag meddela att jag gjorde båda dock krävdes det inte spciellt mycket släpande för att få Manfred till nygårds det enda släpandet som behöves var när jag skulle stiga upp ur min säng på morgonen.

Om du har några frågor angående mitt välbefinnande kan jag meddela att jag lever och mår med tanke på omständigheterna i mitt privatliv ganska bra bortsätt från att jag på någon mystisk vänster råkade bita(!) av en flisa från en av mina framtänder i morse. Hur lyckas man med det kanske du undrar och ska jag vara ärlig gör jag det också.

4 dagar kvar tills jag är arton weeeiiiieeeeiiiiiaiiaaasdallalalahejpådigdingladasak