En dag

I morse gjorde jag en ganska halvspännande upptäckt, jag kan se min puls! Det är väl inte helt vanligt att man kan, eller så är det jag som bara inte kollar tillräckligt noga på folk jag möter.

Annars har det inte hänt så väldigt mycket spännande idag, fortsatte med labben på mikrobiologin och Muffins och min labb har inte skitit sig ännu så det finns hopp. Sedan kom det som jag anser är det dummaste någonsin, fysikprov, asså menar inte att just fysikprov är dumma utan själva grejen med prov. Jag menar när man slutat skolan och har ett jobb som man behöver göra någon beräkning eller något vem är då så dum att den kastar bort alla anteckningar med liknande fall och inte frågar de som är i ens närhet om tips och liknande? Visst kan jag förstå att det är för att hjälpa lärare att kunna betygsätta elever och därför skulle det inte vara så väldans bra att folk satt och pratade med varandra när de gjorde proven men tycker faktiskt att man borde få använda sig av sina anteckningar. Själva provet gick väl inte direkt makalöst bra om man säger så, snarare motsattsen men det är smällar man får ta, det finns annat/andra som lyser upp mitt liv än lyckade provresultat.
Efter detta påhit med prov så blev det projektarbete och det gick väl inte så överdrivet bra det heller, den "bra" lasern som vi har fått funkar inte, pajat sedan vi sist använde den. Eller jag var inte med när den användes sist för jag var i tyskland med aja skit samma den var paj helt enkelt. Muffin och jag som har fått/tagit uppgiften att fortsätta mickla med den praktiska delen av vårat projekt medan de andra börjar skriva på rapporten höll humöret uppe och använde vår gammla laser...i en minut sen var den också död, hurra för oss liksom. Efter vår mindre lyckade projekt stund åkte jag hem och degade lite innan jag åkte in till stan igen för att träna, tjohej, på konstgräs, tjohej, var faktiskt kul att få träna riktig fotboll även om jag under dagen sagt att jag inte gillar konstgräs.



Jag säger dumma saker jag vet men det är inte meningen, oftast är det bara det att jag inte tänker och ibland är det för att jag tänker fel. Tur att jag har mina goda sidor också och verkligen menar det positiva jag säger.

Varje gång jag ser dig blir jag varm inombords, varje gång du ser på mig blir jag glad och varje gång jag får vara med dig så håller jag på att spricka av glädje. Varför måste allt vara så svårt?

Kommentarer

Något du vill ha sagt?

Och du heter?
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Adress till din blogg?

Här kan du skriva det du vill ha sagt

Trackback
RSS 2.0