när man har tråkigt har man lust att hitta på något skoj, eller snacka med någon skoj pryl. Om man inte kan hitta på något skoj att göra eller inte har någon skoj pryl att snacka med då kan man alltid skriva i en sån där blogg. Det är jättegivande.....not! Men då har man iaf något att göra.

En sak som jag inte skrev förut angående sävefesten var att jag fick en väldigt lust att göra en sak men gjorde den aldrig vilket kanske var tur eftersom det hade kunnat bli lite jobbig stämning om jag hade gjort det men på ett annat sätt ångrar jag att jag inte gjorde det för det kanske var sista chansen. Vem vet? Inte jag iaf.


Nej usch nu får det vara slut på det seriösa här tillbaka till min djupa tanke om sysselsättning. Om man inte har någon blogg att skriva i så att man kan fördriva tiden kan man alltid prata med Muffin, han är inte någon och han är ingen pryl utan han är Muffin. En salig blanding mellan flum o verklighet. För den som inte har någon Muffin de kan prata med kan ju alltid baka lite muffins, dem kan man iaf äta. Om man har brist på bakpulver eller något annat som krävs för att man ska kunna baka muffins kan man alltid läsa en bok, vilken får man bestämma själv men jag kan starkt rekommendera Lycka Till av David Baldacci, en mycket bra bok. Jag tyckte iaf att den var det när jag läste den, fast det var iofs över ett år sedan jag gjorde det. Om man inte har lust att läsa en bok kan man alltid vika 200 godis papper av märket "dolly", fast nu är det kanske inte alla som har 200 godispapper de kan vika. Om man vill vara riktigt kreativ kan man försöka skriva en dikte eller något annat trevligt.

Jag hörde en låt på radion
det var en låt jag hört förr
jag märkte att jag log
låten var våran låt
den jag tänkte på var du

shit jag kan ju nästan svamla ihop något riktigt deppigt ju, aja det är väl lite så jag är även om jag egentligen tyckt att jag har varit på ganska bra humör de senaste dagarna, men det förändras lite då och då. Beror lite på vad och vem jag tänker på. Vem jag tänker på just nu tänker jag inte berätta men det är en person jag träffade senast igår. Men okej nu låter det lite som att det är den personens fel att jag är deppig, det är det inte utan det är nog mitt eget fel.