Just nu har jag inget att säga, jag kommer sakna dig så jag blir tokig. Kom hem igen är du snäll

Jag vet inte varför men jag har svårt att föreställa mig människor sjuka, speciellt såna jag tycker om, det kanske är jättevanligt vad vet jag. Egentligen så hade jag inte något större djup med det konstaterandet utan tänkte bara att det kunde vara trevligt att konstatera. Imorgon får jag träffa Ragnhild, det ska bli bäst tycker jag, det blir det alltid när man är med henne, med henne skulle det nog till och med kunna vara trevligt att se målarfärg torka, hon höjer stämningen bara med sin närvaro. Hon gör mig lycklig!

Jag vet att du kommer att komma tillbaka men det är tiden fram till det att du gör det som kommer att vara jobbig, tanken att du kommer tillbaka är för mig samtidigt väldigt skrämmande, allt blir ju inte som i sagorna och människor förändras, ibland till det bättre, ibland till det sämre, ibland varken åt det ena eller andra hållet utan bara förändras eller är inte som man minns dem. Det är nog det som skrämmer mig mest, att det kommer vara så mycket annorlunda men ändå samma människor. Jag vill inte vara ett hinder i din väg, även om du säger att jag inte är ett hinder så är jag nog det ändå, om det är sant det du säger, det jag säger är i alla fall det, det är också något jag är rädd för, att det känns så underbart att vara med dig och att jag kanske bara kommer att få vara det ett par gånger till och sen kanske aldrig mer, inte på samma sätt, kanske inte alls, det får tiden visa....Den där jävla tiden.

---

Tanken var att jag skulle lägga upp en låt här från youtube men dessvärre fanns inte låten jag letade efter där så ni får nöja er med texten. En text som ni helt klart inte kommer att läsa för det är väl faktiskt så att man inte läser sångtexter och liknande när folk lägger upp sånt, eller hur?

Someday, when I'm older
And they never know my name
Somehow, if I'm honest
I can never feel ashamed
Maybe I was wrong to
Hold you up so high
Now I know I've lost you
To the feelings I kept inside

I don't know if it felt like
I wanted you here, the way that I wanted you last time
We're not on the same page, you don't even know me
Cause you never took the time

Someday, when it's over
And you never show your face
I hope you'll remember
How I tried to make you a place
And so now, I move on
To keep my piece of mind
In someway, I've failed you
But I just ran out of time

I don't know if it felt like
I wanted you here, the way that I wanted you last time
We're not on the same page, you don't even know me
Cause you never took the time

I'm not sure that you hear me
I'm not sure that you look at me the same
I will always be attached to you
But I'm never gonna feel the same

I don't know if it felt like
I wanted you here, the way that I wanted you last time
We're not on the same page, you don't even know me
Cause you never took the time
No, you never took the time

Someday, when I'm older...

Den senaste tiden har en tanke snurrat i mitt huvud, varför började jag inte plugga nu på hösten? Snart så har alla som jag känner åkt ifrån ön, antingen för att göra lumpen, plugga eller göra något annat. Jag å andra sidan har inga planer alls, i början var det skönt att kunna gå runt utan att ha planerat något inför framtiden, men nu? Jag vet inte, alla tycks försvinna åt olika håll och jag kan knappast hänga med o göra lumpen bara för att folk jag känner ryker in, jag får inte vara med, och jag kommer knappast flytta till någon studentstad bara för att någon som jag känner flyttar dig och pluggar medan jag i så fall desperat skulle springa runt och leta jobb. Inte kan jag åka med och fullfölja någon annans dröm, det är säkert fantastiskt för folk att få leva ut sina drömmar men vad ska jag, som inte har några direkta drömmar eller önskningar, göra? Jag kan inte bara glida in i någon annans dröm och leva mig in i den oavsett vems dröm det är, jag vill göra något som jag själv vill göra, besöka en plats som jag själv alltid velat se. Problemet är bara, var finns den platsen och vad gör man där? Jag känner mig så fruktansvärt tom när det kommer till livslånga drömmar och önskningar, jag har inte ens några "Svensson" drömmar, jag är typ önskelös. Kanske att jag inte skulle ha levat längre än till att jag började högstadiet, det känns som att det var då jag började förlora alla mål i livet, oftast för att de ett efter ett förstördes tills jag inte hade några kvar att önska mig, allt jag önskat mig hade ändå visat sig omöjligt. Kanske är jag som killen i The butterfly effect att jag föddes utan någon mening, att jag bara tar en plats på denna jord som skulle kunna användas på ett bättre sätt av någon annan, någon med drömmar...

Kanske är det som du säger, har man inga drömmar så växer man upp i ett liv fyllt av rutiner och vanor, som man egentligen skulle kunna klara sig utan men inte har fantasi nog att ändra, och att dessa vanor tar en genom livet utan att göra dig lycklig och utan att göra världen till en bättre plats, man bara är där. När man blir pensionär så visar det sig att man knappt har pengar för att klara livhanken, man sitter där, gammal och grå, ser tillbaka på livet och då får sin första önskan: Att man gjorde något under sitt liv.

För att förstå sitt liv måste man se på det med någon annans ögon, synd att man bara har sina egna....

Jag vet inte hur du gör det men varje ögonblick jag är med dig så blir jag glad och varje ögonblick du inte är nära så önksar jag att du var det. Jag förstår inte hur jag ska klara sex månader när jag har problem med en dag, jag förstår inte vad jag ska göra för att stå ut. Jag vet att jag kommer överleva, inte så att man dör av att inte ha någon nära men jag kommer alrig vara lika glad som när jag är med dig, du är som ett ljus som aldrig slocknar. Du är min ängel utan vingar som får mig att känna det som att jag går på moln.

---

Idag har varit en fin dag, Ragnhild och jag var inne i stan och skulle försöka hitta ett par shorts till mig men det enda vi kom fram till var att världen är för tjock, eller så är jag för smal, välj själv. Roligaste ögonblicket var i alla fall när Ragnhild utbrast "Alla som handlar på dressman måste vara jättetjocka!" och det ögonblickligen kliver ut en supertjock kille från ett provbås bredvid oss, låter kanske inte så kul men det var väldigt klockrent när man var där. Eftersom vi gav upp jakten på shorts så gick vi ner till medeltidsmarknaden, klättrade upp i ett torn, återupptog affärsgåendet dock utan att leta shorts utan barar för kul. Som en liten extra bonus hittade vi en kille som sålde sockervadd, kom sen på att man blev kladdig av sockervadd vilket inte är helt optimalt. Efter att ha gått runt i stan i flera timmar så skulle Ragnhild hem och jag skulle träna. Träningen som jag såklart kom till samtidigt som den egentligen ska börja gick jättebra, om jag får säga vad jag tycker och Per verkade också tycka det så jag är nöjd. En liten parantes är att jag ska vara med på bänken med a-laget i helgen igen, den här gången kanske jag får spela....eller?

Jag har kommit fram till när jag kan spela match! Jag kan spela på söndag, usch vad kul det ska bli, i alla fall tycker jag det just nu.

Det var mycket folk på maxi idag, inte riktigt lika mycket som för två veckor sen men mycket folk var det, dessutom råkade jag ha lite dålig koll på när jag slutade, hade nämligen gått runt hela dagen o trott att jag slutade sju men icke sa nicke, jag slutade visst halv åtta. Hoppsch, imorgon är jag ledig och ska spedera dagen med Ragnhild, mycket bra tycker jag. På kvällen ska jag antagligen träna, det är också kul så det blir helt enkelt en bra dag, tänk vilken lyx man kan leva i.

Ja då var det tack och hej med Johan Olsson som åkte iväg o påbörjade sin lumpen-tjohej-grej i måndags, lyckligtvis finns det hopp om att han kommer tillbaka förr eller senare.

I fredags var jag och Ragnhild på romateatern, det var trevligt tyckte jag enda dåliga med det hela var vädret men det är ju inte någon som kan påverka det ändå så varför klaga?

Är nu inne på min sista arbetsvecka, har jobb fram till på lördag sen får man se vad som händer, vandra ut i planlösheten och ta dagen som den kommer. Vissa verkar ha klart för sig vad de ska göra och när de ska göra det, jag å andra sidan är helt nollställd och helt utan planer och planering, kanske inte helt optimalt...

Blä kommer troligen inte få spela någon match den här veckan heller, i helgen jobbade jag på lördagen när det var match med Eskelhem och i söndags fick jag sitta på bänken hela matchen med IFK, inte så överdrivet skoj. Den här veckan verkar inte bli bättre, jag jobbar återigen när Eskelhem har match, jag trodde att det var match på lördag så jag hade ordnat så att jag jobbade 8-15 men tji fick jag, matchen är tydligen på torsdag och då jobbar jag och jag har inte lust att byta pass för då skulle jag förlora ungefär 300 kronor, räcker med att jag förlorade ungefär lika mycket på mitt lördags pass, kunde jobbat 15-22 och fått mer ob-tillägg menmen livet är som det är.

---

Vill du åka så vill jag inte vara ett hinder för dig, bara du säger till mig vad du vill göra så får jag leva med det