Jag vet inte hur du gör det men varje ögonblick jag är med dig så blir jag glad och varje ögonblick du inte är nära så önksar jag att du var det. Jag förstår inte hur jag ska klara sex månader när jag har problem med en dag, jag förstår inte vad jag ska göra för att stå ut. Jag vet att jag kommer överleva, inte så att man dör av att inte ha någon nära men jag kommer alrig vara lika glad som när jag är med dig, du är som ett ljus som aldrig slocknar. Du är min ängel utan vingar som får mig att känna det som att jag går på moln.

---

Idag har varit en fin dag, Ragnhild och jag var inne i stan och skulle försöka hitta ett par shorts till mig men det enda vi kom fram till var att världen är för tjock, eller så är jag för smal, välj själv. Roligaste ögonblicket var i alla fall när Ragnhild utbrast "Alla som handlar på dressman måste vara jättetjocka!" och det ögonblickligen kliver ut en supertjock kille från ett provbås bredvid oss, låter kanske inte så kul men det var väldigt klockrent när man var där. Eftersom vi gav upp jakten på shorts så gick vi ner till medeltidsmarknaden, klättrade upp i ett torn, återupptog affärsgåendet dock utan att leta shorts utan barar för kul. Som en liten extra bonus hittade vi en kille som sålde sockervadd, kom sen på att man blev kladdig av sockervadd vilket inte är helt optimalt. Efter att ha gått runt i stan i flera timmar så skulle Ragnhild hem och jag skulle träna. Träningen som jag såklart kom till samtidigt som den egentligen ska börja gick jättebra, om jag får säga vad jag tycker och Per verkade också tycka det så jag är nöjd. En liten parantes är att jag ska vara med på bänken med a-laget i helgen igen, den här gången kanske jag får spela....eller?