Applåder
En applåd till mig som lyckas vara jordens inaktivaste bloggare.
En applåd till gubben som nästan fick mig att krocka med en bil.
En applåd till min granne som körde bilen som lyckades undvika att köra på mig.
En applåd till Swedbank som hade allt annat än bra bankomater idag.
Så nu när alla har applåderat färdigt så kan vi koncentrera oss på det här blogg inlägget istället. Har som bekant inte varit så aktiv de senaste veckorna och anledningen till det är att jag knappt haft tid att skriva, inte orkat skriva och för att det inte funnits något att sktiva om. Jag menar hur kul hade det varit om jag hade skrivit vad jag hade gjort varje dag när jag jobbade? Hade blivit ungefär så här ifall jag hade gjort det: 05.45 stiger upp käkar frukost går till jobbet 06.30 framme 06.45. Öppnar affären 07.00 sitter i kassan fram till 08.50 då jag tar rast i en kvart o får lite skäll för att jag sålt meloner vi inte har. Sätter mig i kassan igen till det att jag får lunch. Lunchen slut får skäll för att jag inte gjort något som jag inte visste att jag skulle göra. Sitter i kassan tills jag får rast 14.45. Kommer tillbaka till kassan får inte skäll sitter där tills det att jag slutar. Går hem är så trött att jag knappt orkar lägga mig ner i sängen efter någon timmas tv-tittande.
Alltså inte så kul eller vad säger du? Inte om det hade varit fjorton likadana inlägg iaf. Men nu är jag tillbaka precis som du redan har upptäckt och nu kommer jag att skiva lite då o då om helt urbotat idiotiska saker men det struntar jag i för jag är jag o jag kommer alltid vara jag o jag tänker inte ändra på det.
En applåd till gubben som nästan fick mig att krocka med en bil.
En applåd till min granne som körde bilen som lyckades undvika att köra på mig.
En applåd till Swedbank som hade allt annat än bra bankomater idag.
Så nu när alla har applåderat färdigt så kan vi koncentrera oss på det här blogg inlägget istället. Har som bekant inte varit så aktiv de senaste veckorna och anledningen till det är att jag knappt haft tid att skriva, inte orkat skriva och för att det inte funnits något att sktiva om. Jag menar hur kul hade det varit om jag hade skrivit vad jag hade gjort varje dag när jag jobbade? Hade blivit ungefär så här ifall jag hade gjort det: 05.45 stiger upp käkar frukost går till jobbet 06.30 framme 06.45. Öppnar affären 07.00 sitter i kassan fram till 08.50 då jag tar rast i en kvart o får lite skäll för att jag sålt meloner vi inte har. Sätter mig i kassan igen till det att jag får lunch. Lunchen slut får skäll för att jag inte gjort något som jag inte visste att jag skulle göra. Sitter i kassan tills jag får rast 14.45. Kommer tillbaka till kassan får inte skäll sitter där tills det att jag slutar. Går hem är så trött att jag knappt orkar lägga mig ner i sängen efter någon timmas tv-tittande.
Alltså inte så kul eller vad säger du? Inte om det hade varit fjorton likadana inlägg iaf. Men nu är jag tillbaka precis som du redan har upptäckt och nu kommer jag att skiva lite då o då om helt urbotat idiotiska saker men det struntar jag i för jag är jag o jag kommer alltid vara jag o jag tänker inte ändra på det.
En annan historia
Nu medan jag ändå håller på o skriver så kom jag på att jag kan berätta om den stora händelsen som inte alls är speciellt stor men iaf här kommer den, fast egentligen är det fyra. Den första är att jag blev kallad till att spela match med A-laget mot Klintehamn, den andra är att jag fick sluta tidigare från jobbet så att jag kunde åka till matchen, den tredje är att jag faktiskt fick spela (en hel halvlek faktiskt) och den sista händelsen var att jag på någon mirakulös vänster lyckades få den förbaskade bollen in i mål så att det blev ett stort kramkalas. Kan nämna att vi faktiskt vann matchen som ett litet extra plus.
Lyckades även tunnla min back två gånger o vid tredje försöket som visserligen misslyckades o jag endast fick inkast kallade backen mig "jävla unge". Shit jag blev helt knäckt o kunde knappt se för alla tårar.
En lite läskig sak som jag faktiskt inte märkte att jag gjorde under matchens gång var att jag tydligen råkade äta upp Klintes back, iaf om man ska tro Henrik som sa att jag kom in i halvtid o "åt upp Hjalle". Hur kunde jag missa det liksom? Han var ju iaf 1.75 lång o vägde säkert 75 kilo tycker att jag borde ha märkt när jag började tugga på honom.
Matchen som jag spelade idag i juniorallsvenskan tänter jag inte lämna några kommentarer på
Sad but sant men 7-0 är inte bra
Lyckades även tunnla min back två gånger o vid tredje försöket som visserligen misslyckades o jag endast fick inkast kallade backen mig "jävla unge". Shit jag blev helt knäckt o kunde knappt se för alla tårar.
En lite läskig sak som jag faktiskt inte märkte att jag gjorde under matchens gång var att jag tydligen råkade äta upp Klintes back, iaf om man ska tro Henrik som sa att jag kom in i halvtid o "åt upp Hjalle". Hur kunde jag missa det liksom? Han var ju iaf 1.75 lång o vägde säkert 75 kilo tycker att jag borde ha märkt när jag började tugga på honom.
Matchen som jag spelade idag i juniorallsvenskan tänter jag inte lämna några kommentarer på
Sad but sant men 7-0 är inte bra
Rädsla...
När man åker buss kan man antingen läsa en bok, lyssna på musik eller sova. Eller så gör man allt på samma gång.men så var inte fallet för mig idag utan jag satt o tänkte lite sådär för mig själv i ett hörn mitt i bussen. Mina tankar strosade runt lite sådär allmänt så som de brukar tills det att jag kom att tänka på en liten teori som jag sedan satt o grubblade lite på.
Min lilla tanke går ut på följande:
Allt man gör i livet påverkas av rödsla, t.ex. så hoppar de flesta från höghus eftersom de flesta är rädda för det faktum att de kommer att dö och troligen ligga utspridda i ett helt kvarter efteråt medan de som hoppar har kommit över sin rädsla från att dö. Okej det där var ett skitdåligt exempel men kan försöka komma med ett annat. Vi kan ta våran så kallade allsmäktige vän som vi inte nämner vid namn utan kallar för JO. JO har gått runt i ett halvår o stirrat sönder sina ögon på en tjej som knallar runt i skolan, han har kollat upp hennes schema så att han "råkar" möte henne överallt på alla möjliga platser, matsal, bibliotek, toalett etc etc. Men trotts att de springer runt varandra o kollar in varandra i smyg, åtminstone hoppas JO att tjejen (som vi för att göra det enkelt kallar för NO) kollar in honom men han vet det inte riktigt säkert utan bara springer runt o hoppas, så säger de aldrig något mer till varandra utan morsar bara lite på varandra eftersom de har börtjat känna igen varandra. Anledningen till att ingen av dem, åtminstone JO som har stirrat sönder sina ögeon, inte säger vad han tycker är att han är rädd för svaret han kommer att få, vare sig det är ett svar som resulterar i att hans hjärta krossas till småsten eller om hans känslor (har visserligen inte sagt att han har några men du fattar) är besvarade. Enda sättet att kunna få reda på hur den andra känner är att övervinna rädslan för svaret och knalla iväg o prata med människan. Det går givetvis att fortsätta att smyga runt varandra och ändå få reda på vad den andra känner så min reori är kanske inte helt fulländad men det är en tanke som man kan tänka på en buss om man inte har något bättre för sig. Alltså summan av kardemumman är att det man gör i livet ,och efter, (om man nu gör något då) påverkas av redsla för resultatet av ens handling vare sig det gäller livet, bruden, hunden, katten, miljön, grannen eller granen.
Tack o hej eller tänkare nu ska jag tänka i soffan framför dumburken som jag inte studerat på sketet länge
PS. hatar människor som ska ändra saker i sista stund även om det kan hända att jag gör det ibland. DS.
Min lilla tanke går ut på följande:
Allt man gör i livet påverkas av rödsla, t.ex. så hoppar de flesta från höghus eftersom de flesta är rädda för det faktum att de kommer att dö och troligen ligga utspridda i ett helt kvarter efteråt medan de som hoppar har kommit över sin rädsla från att dö. Okej det där var ett skitdåligt exempel men kan försöka komma med ett annat. Vi kan ta våran så kallade allsmäktige vän som vi inte nämner vid namn utan kallar för JO. JO har gått runt i ett halvår o stirrat sönder sina ögon på en tjej som knallar runt i skolan, han har kollat upp hennes schema så att han "råkar" möte henne överallt på alla möjliga platser, matsal, bibliotek, toalett etc etc. Men trotts att de springer runt varandra o kollar in varandra i smyg, åtminstone hoppas JO att tjejen (som vi för att göra det enkelt kallar för NO) kollar in honom men han vet det inte riktigt säkert utan bara springer runt o hoppas, så säger de aldrig något mer till varandra utan morsar bara lite på varandra eftersom de har börtjat känna igen varandra. Anledningen till att ingen av dem, åtminstone JO som har stirrat sönder sina ögeon, inte säger vad han tycker är att han är rädd för svaret han kommer att få, vare sig det är ett svar som resulterar i att hans hjärta krossas till småsten eller om hans känslor (har visserligen inte sagt att han har några men du fattar) är besvarade. Enda sättet att kunna få reda på hur den andra känner är att övervinna rädslan för svaret och knalla iväg o prata med människan. Det går givetvis att fortsätta att smyga runt varandra och ändå få reda på vad den andra känner så min reori är kanske inte helt fulländad men det är en tanke som man kan tänka på en buss om man inte har något bättre för sig. Alltså summan av kardemumman är att det man gör i livet ,och efter, (om man nu gör något då) påverkas av redsla för resultatet av ens handling vare sig det gäller livet, bruden, hunden, katten, miljön, grannen eller granen.
Tack o hej eller tänkare nu ska jag tänka i soffan framför dumburken som jag inte studerat på sketet länge
PS. hatar människor som ska ändra saker i sista stund även om det kan hända att jag gör det ibland. DS.
